FÖRFATTAREN

Min styrka är att se saker ur olika perspektiv!

Annika Arslan Waltersson, född 1969, har varit bosatt i Rimbo, Ulricehamn, Borås, Stockholm och Alanya. Numera bor hon med sambo, barn och hästar på en liten gård utanför Ulricehamn.

 

Hon skriver för att leva sig in i olika människor, skapa deras förutsättningar och låta dem utvecklas genom sina val. Hon fascineras av människor och hur de reagerar i olika situationer. Det som utlöser en stor del av handlingen i hennes manus är olika fenomen i samhället som hon retar sig på.

 

Annika arbetar som Produktinformationskoordinator men har haft flera olika befattningar inom detaljhandeln, bl a som butikschef, dekoratör och kategorispecialist. Hon har även hunnit med att gå två skrivarlinjer på Skrivarakademin. På fritiden renoverar hon familjens 1700-talshus, rider eller läser. När hon inte skriver förstås.

 

Annikas debutroman Den som knyter sin hand utkom 2015 på Hoi Förlag, och Med lysande utsikter utgavs 2016.

Ur min debutanttext - Svensk Bokhandel:

 

Att skriva är att försöka förstå, att vrida på saker, se olika perspektiv. Det har jag lätt för, att se en massa olika perspektiv på samma gång. Det gör att gränser suddas ut och förståelsen ökar. Det gör också att när andra i min släkt började engagera sig i samhället: politiskt, i sakfrågor, fackligt, i föreningar mm, så satt jag och vände och vred på saker. Målade en tavla och tittade in i väggen. Först när berättelserna började komma till mig förstod jag nyttan av det. Jag frågade mig varför vi accepterar olika saker? Vad är mönstret bakom det? Hur hanterar vi dem som sticker ut från det normala? Hur bedömer vi vad som är normalt? Vad händer om man byter ut desillusion mot handlingskraft?

 

Att skriva samhällsfiktion är att engagera sig i omvärlden, vrida om den lite, låta det hända saker, skrapa på det accepterade och se människor med alla deras fel och brister. Tänka tankar som: Vilket fängelsestraff skulle Stålmannen få om han började härja i Sverige? Vem skulle se till att han rättade sig i ledet?

 

Eftersom jag är som jag är vill jag leva mig in i människor som inte är som jag. Såna som säger saker som jag inte gör, såna som agerar på ett sätt som jag inte gör. Det är kul. Fantastiskt roligt. Något som alla borde prova, för där händer det saker. Det mest fantastiska är att alla mina karaktärer ändå innehåller en skärva av mig.

Varenda en.